torsdag 20 oktober 2016

HBTQ-kultur. Kärlek på öppet hav - Samantha Olofsdotter.



Från presentationen av Kärlek på öppet hav (2016) av Samantha Olofsdotter.
Hennes tankar kretsade kring känslor hon å ena sidan längtat efter, å andra sidan övermannats av. Det skulle inte ske så här. Det skulle ha skett på ett helt annat sätt, med en helt annan kvinna och på en helt annan plats. Ändå glödde hennes kropp redan av tanken på Petras blick, händer och sökande mun. Året är 1849. Hertiginnan Henrietta av Krusenlund reser iväg för att besöka sin barndomsvän och ungdomskärlek grevinnan Florine. De har inte setts på tio år men minnena av Florines hungriga läppar lever kvar inom Henrietta. När trotjänarinnan Hulda blir kvar på land behöver Henrietta någon som kan hjälpa henne med de vardagliga bestyren. På båten träffar hon den nya skepparpojken Petter som åtar sig att stå hertiginnan till tjänst. Henrietta förstår snabbt att under den illasittande och slitna skjortan bultar ett kvinnohjärta. Petra, som Petter egentligen heter, vill vara fri inte fången i könsrollernas hårda bojor. En stark åtrå väcks mellan de två kvinnorna och på havets böljande vågor börjar en förbjuden kärlek spira. Samtidigt finns drömmen om Florine kvar. Vad vill grevinnan egentligen? Var det bara några passionerade år eller finns det en framtid för dem? Henrietta slits mellan sina känslor. Under den hårt åtsnörda korsetten finns längtan efter en kärlek som kan krossa alla konventioner och göra henne fri. Frågan är bara vem hon ska välja?
Normbrytande i dubbel betydelse.

Harlequin är ett bokförlag som främst är känt för "romantiska" romaner. Genren kan närmast jämföras med gammaldags schlager inom musiken. Populär bland en del, ogillad av andra och något som sällan hyllas av kulturrecensenter. Det här är första Harlequin-boken med en svensk författare. Tydligen är Samantha Olofsdotter en pseudonym för någon som är känd inom svensk litteratur.

Jag vill förtydliga att det här verkligen inte är min favorit-genre inom litteraturen. Ibland blir det bara fånigt när personerna i boken desperat längtar efter kärlek. Men att det handlar om två kvinnor (varav en förklädd som man) gör att det blir normbrytande i dubbel betydelse. Litterärt är det här också relativt bra. Pseudonymen Olofsdotter lyckas ibland förmedla känsla till banala detaljer.

Även om helhetsbedömningen inte blir annat än något bättre än medioker är det onekligen intressant att även samkönade relationer finns i genren. Något som vore omöjligt förr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar