Ideellt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....

När jag som 18-åring beslutade att bli medlem i Folkpartiet 1984 var en del av det som lockade mig att partiet hävdade "det ideella engagemanget är omistligt". Det som idag ibland kallas "den tredje sektorn". Socialdemokraterna och Vpk (idag v) hade närmast attityden att det offentliga så småningom skulle bedriva en så bra verksamhet att de ideella föreningarna inte behövdes. Moderaterna drev sina nyliberala teorier på 1980-talet att om bara marknaden släpptes friare och skatterna sänktes radikalt skulle det mesta fixa sig - "välgörenhet" vore möjligen ett komplement. Nu fanns det förvisso andra partier som också erkände den ideella sektorns betydelse, Centerpartiet, Kristdemokraterna (som då var ett reaktionärt homofientligt parti) och Miljöpartiet.

Den ideella sektorn gör det stat och marknad inte klarar.

2007 lämnade jag fp (idag l) och är sedan dess inte medlem i något parti. Däremot ännu med i Amnesty international som tillhör just "den tredje sektorn" och är engagerad för bl.a. HBTQ-rättigheter. Bara några kvarter bort från min bostad i Malmö city finns Stadsmissionens verksamhet för människor som socialt och ekonomiskt har det tufft. Idag har den ideella sektorn fått viss upprättelse. Det handlar delvis om att det offentliga i sina ekonomiska prioriteringar tvingats erkänna att andra aktörer är viktiga och har kompetens som det offentliga ibland saknar. Både vänstern (s och v) och högern (m) erkänner idag att den ideella sektorn är viktig. Den sektor som varken drivs av det offentliga eller marknaden.

Men egentligen är det fundamentalt. Marknaden är bra på mycket - men bara om det är lönsamt. Det offentliga klarar av mycket - men solidaritet kan inte reduceras till kontorstid.

Den ideella sektorn - bortom stat och marknad - är omistlig. Idag precis som 1984.